Det har gått lite fram och tillbaka med populariteten för VR-glasögon, med TV-spel och appar som främsta funktionen med dessa. Däremot är även filmer något som flera av företagen för VR-glasögon anpassat sig för. Det finns då två typer av dem när det talas om VR-filmer. Den ena är liksom med andra VR-appar, där en person befinner sig i scenen kanske mitt i ett live casino. Den andra är det mer vanliga, där personen befinner sig i en miljö som en hemmabio eller i själva biosalongen för att se på en simulerad skärm där filmen går.
Film i full VR
Skillnaden mellan ett VR-spel och en VR-film är ibland svår att se. Många cinematografiska projekt för VR har oftast ett eller flera element av interaktion från tittaren, och kan inte fortsätta om tittaren inte gör något som i fallet med Wolves in the Walls (Fable Studio, 2018) eller Vader Immortal (LMxLAB, 2019). Dessa “filmer” tillåter tittaren en andel frihet i hur de kan röra sig i scenerna, och är alla animerade.
Det finns även en del live-action kortfilmer och dokumentärer i VR, vilka håller fast tittaren vid kameran för att “åka med” på filmen som en åskådare. Tittaren kan inte röra sig, då en simulering av miljön som scenen utspelar sig på inte görs, men då filmerna ofta är filmade från en kamera med 360° synvinkel så kan tittaren i alla fall röra på huvudet för att se vad som finns runt omkring en.
Det finns även en del VR-filmer som är en mix av de ovan. En animerad film som spelas i en simulerad miljö som en tittare kan röra sig runt i. Detta gör det möjligt att se filmen från olika vinklar. Vissa få programmerar även filmen likt ett spel att veta vart tittaren befinner sig för att vända karaktärer i filmen mot tittaren för att säga eller visa något som om tittaren även en tyst karaktär i filmen själv.
Hemmabio i VR
Det som folk brukar syfta på när de talar om VR-filmer är helt enkelt vilken vanlig film som helst, fast sedd i VR. Problemet är att det inte går att gå in i en film och förvänta sig en 3D-simulerad version av filmen som det går att se sig omkring i, då kamerorna som användes fångar bilderna i 2D. En kompromiss kom då från VR-utvecklarna.
De flesta VR-glasögonen har appar tillgängliga att ladda ned om de inte finns redan förinstallerade som gör det möjligt att sitta i en biosalong, i en teater, ute i naturen eller helt enkelt hemma i soffan och se på film på skärm, väggen eller helt enkelt uppe i luften. Streaming-appar och nedladdade filmer kan då spelas på denna mediaspelare. Inte riktigt helt olikt om man ser filmen på vanlig TV.
Mainstream?
Adobe har utvecklat tekniken att göra en 2D-bild till en roterbar 3D-modell. Andra AI-program kan även de göra liknande effekter. Tekniken är inte ännu stark nog att applicera på stor skala, men är ett steg framåt för att sitta i en VR-version av en klassisk film.
Men VR-glasögon är inte en vanlig pryl. De behöver bli mer lättillgängliga för att det ska vara värt att göra filmer på stor skala med ovan teknik. Om de blir lika vanliga som smarttelefoner så är det möjligt.
Bli först med att kommentera