Titel: The Beatles: Get Back (2021)
Regi: Peter Jackson
Genre: Dokumentär
Betyg: 5/5
Filmguides Frank Stenhammar har sett den nya Beatles-dokumentären som fått hela världen att stanna upp. Nog är en också en precis lika bra film och fascinerande som den framställs som i tidningarna och fikarummet.
Min närmsta vän är en stor Beatles-nörd. Det är inte jag. Däremot är jag bekant med stora delar av deras katalog (alla specialutgåvor och antologier har undgått mig). Men visst har man hört folk prata om hur Paul McCartney och John Lennon är som vår tids Mozart och Beethoven. Det är dessutom svårt att säga emot dessa påståenden: de är sannerligen musikaliska genier, och i Peter Jacksons dokumentär får vi följa med dem in i studion när de arbetar. Det kunde vi inte göra med klassikerkompositörerna och få trodde väl att vi skulle få göra det med Beatlarna, åtminstone inte på det här sättet.
Peter Jackson har restaurerat många timmars tidigare ovisat videomaterial från när superbandet grottade ner sig i studion. Detta för att göra albumet Let it Be, som kom att blev deras allra sista. Det hela resulterade i sju timmars lång film uppdelad i tre delar. Både ljudkvaliteten och videokvaliteten är bättre än vi kunnat föreställa oss. Materialet är trots allt över femtio år gammalt.
The Beatles: Get Back är ett unikt stycke film
Supergruppen har i många årtionden målats upp som gudar, men det är de allt annat än här. Ja, de är unikt begåvade och det är häftigt att få se hur de tillsammans arbetar för att skriva låtar som än idag ekar i musikhistorien. Men som personer? Då framställs de precis lika vanliga, barnsliga, osäkra och övrigt nyanserade som någon annan. Ett favoritstycke är när George Harrison öppet berättar om hur han från och med föregående skivan The White Album känner sig mer delaktig i bandet och skapandet. Det är också vackert när han berättar att han vill spela gitarr mer som Eric Clapton.
Att få höra dessa upphöjda personligheter prata med varandra och orädda dela med sig av sina känslor tillsammans ger dokumentären en bredd jag inte såg komma. Det ryms förstås också en hel del larvigt snack. Framförallt mellan bandets huvudsakliga låtskrivare Paul och John. Deras lekfulla och interna samtal vittnar om vilken fantastiskt fin relation de hade till varandra. Det tär också att se på hur det tär på McCartney, som bandets mest självklara ledare, att Lennon vänder sig allt mer till partnern Yoko Ono för att visa sina låtdelar och utveckla dem vidare.
Det här är ett unikt stycke film, som vi tack vare dagens teknik och Jacksons vision kan uppleva på ett sätt som gör att vi kan ta till oss den hela vägen in. Mäktigt. Se till att streama dokumentären på Disney+.
1 Trackback / Pingback