Recension: The Badabook

The Babadook.
Foto: Studio S.

The Babadook är skriven och regisserad av Jennifer Kent. Visst, till viss del har jag förståelse för hypen. Skådespelet är skarpt och karaktärerna agerar stundom realistiskt. Första gången jag ser någon tända upp huset när det hörs läskiga ljud. Men kom igen, något större fenomen var det verkligen inte.

Historien kretsar kring den ensamstående mamman Amelia och hennes oerhört krävande son Samuel. Samuel styr och isolerar henne fullständigt. Hennes vänner orkar inte umgås med dem längre och Amelia får inte många minuters sömn om nätterna. En kväll när hon ska läsa Samuel en godnattsaga plockar Samuel fram en bok hon aldrig sett innan, The Babadook. En skrämmande pop-up-bok om den mardrömslika varelsen Mr. Babadook.

Amelia läser självklart inte klart boken för sin son, men det lilla hon läste verkade tillräckligt för att bjuda in något ovälkommet till huset.

Den enkla historien borde ha berättats med enkla medel, men Jennifer Kent har varit för ambitiös med sin film. Det bitvis stilrena filmandet värvas med hetsiga MTV-kameror. Det pressas in med meningslösa ledtrådar och plot holes till något större en vad filmen egentligen är och mot slutet när upplösningen kommer känns det hela som ett anitklimax.

Väldigt synd. Första halvan av filmen var riktigt, riktigt bra. Jag kände för både Amelia och Samuel och jag ville verkligen att det skulle gå bra för dem. Varför ska nästan alla skräckisar börja lovande men flippa ut efter en timme?

I vilket fall så bjöd filmen på ett par riktigt läskiga scener som funkar helt ok en lördagskväll.

Betyg: 3 av 5

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *